Ordning och reda?

Läser tidningen någon hemsk nyhet där de beskriver två personer,

”Den ene är i 20-30 årsåldern den andre i medelåldern…”

20-30 får väl gå även om det i sej är svagt åldersbestämmande. Min fundering gäller medelåldern, när är den och vem bestämmer det? Är det matematiskt, statistiskt uträknat? Olika från land till land så att om jag läser nyheten i Italien så är medelåldern högre än här? Kan det vara så att jag själv bestämmer, isåfall är det olika dag till dag. Ibland är jag överålder medans andra dagar rent underårig. Om någon annan bestämmer vill jag helst att denne person har någon typ av licens eller diplom på det här med medelåldersklassificerande, så hen inte bara helt random efter vart vinden blåser den dagen bestämmer att kvinnan i Uddevalla är medelålders, eller ännu värre…äldre än medelålders. Ett telefonnummer för uppföljning och kontroll önskas också…

Egentligen tror jag att i just detta fallet så hade inte journalisten någon aning om hur gammal personen var…medelålders täcker det mesta.

Nybygge

  
I några veckor är jag och bygger varuhus i Mall of Scandinavia, ett gigantiskt bygge i Solna bredvid Friends Arena. Ja det är stort och pga att byggarna inte är klara råder stränga säkerhetsåtgärder. För att komma till lokalen där jag är krävs det att jag har på mej skyddsskor, hjälm, reflexväst och en blipp. Blir jag påkommen utan något av detta åker jag ut, får inte komma tillbaka och blir bötfälld. Jag har endast en in/utgång där min blipp funkar och har en bestämd väg jag får gå. Jag har inga problem alls med detta egentligen, det är ju för min egen säkerhet. Svårigheter uppstår när jag går vilse i gångarna, någon har flyttat på en betongsäck, kabelhög eller vad jag nu haft som riktmärke (me). Sa jag att det är stort? Gångar, trapphus och Byggare Bob ÖVERALLT! Idag höll jag på att inte komma ut ur lokalen och missade nästan tåget. Jag hittade nämligen inte min hjälm…utan hjälm kan jag inte gå 10 minuterspromenaden till min grind. ”Säkerheten främst” som Ammonia Klorén sa.

Champagnevinäger

Kom mej upp i lagom tid för en stillsam frukost och sen hinna träna för att på hemvägen åka till Systemet och vidare till Ica. Väl på Ica handlade jag goa, nyttiga saker att laga lunch av. Det blev en konstig blandning eftersom jag bestämde mej för att ta sånt jag ville ha, utan att fundera på om det passade ihop. Rökt lax, avocado, pesto och kålsallad med champagnevinäger i, det var planen. Kom hem, packade upp…då hände det! Helt utan styrning från hjärnan tog händerna tag i chipspåsen…hjärnan protesterade lite lamt, mat först, mat först. Händerna bara fortsatte, ryckte upp påsen och började trycka in goa, färska, spröda chips i munnen på mej.

Jag funderar…när fattade kroppen beslutet att chips skulle intagas? Var det i affären? Eller när jag packade upp? Eller fanns det där från begynnelsen?

Ps. Lunchkombon var ingen höjdare…var för sej, jättegott! …ihop, nja…fem fiskar av tio. 

 

Ellet en kram?

Cyklister verkar ha en helt egen tro på människan. Ja speciellt på människans anatomi, de verkar tro att människor har ögon i nacken och/eller hörsel som Ninjas. Jag pratar inte om någon speciell ort eller stad utan i princip ALLA cyklister. De kommer farande i 90 knyck, preciiis när de är vid ens axel så svänger de in rätt framför fötterna på en och drar i väg som skållade råttor åt ett annat håll. Det är väldigt jämställt, för det handlar om alla kön och alla nationaliteter eller ja, det vet jag egentligen inte för det är väldigt svårt att hinna se hur de är skapta, de ser mer ut som streck som far förbi.

Jag skulle uppskatta om cyklister sänkte farten lite, plingade i god tid med plingklockan och kanske tillochmed (om det inte är för mycket begärt) hejade. Det gjorde jag alltid när jag cyklade till jobbet.