Karlstad

Sitter i min lilla etta i Haga, Karlstad. Läget är klart mysigare än utsikten från mitt fönster. Ett år som vikarierande Avdelningschef på Åhléns, det hade vart bussigt om ALLA kunde komma och stödköpa så jag ser bra ut inför överheten och mitt CV blir fantastic! De första dagarna har vart som en tur på Liseberg, fortfortfort, uppförtrappor, nerförtrappor, telefon, sängleverans och ibland lite mat. Har bäddat min nya säng, sitter i fåtöljen, förövrigt den hittills enda sittplatsen och bord är överskattat. 

Som i en film hör jag musik genom fönstret…Gråt inga tårar mer för min skull, Torleifs va? Kollar lite runt, kanske är jag med i en film, typ Truman Show. 

Jag lägger ut bilder från mitt liv på 23m2 på Instagram under #minskrubb

Död katt

Jag tror, nej inte bara tror, till 99,9%, är helt övertygad om att hotellkatten är död. Varje gång vi passerar entrén ligger hon där på den guldiga bagagevagnen, helt utslagen. Inte en rörelse. Jo, en gång hade hon vänt sej, låg åt andra hållet, men det var bara bluff…någon (för att upprätthålla spelet om levande katt) hade vänt på vagnen. Förövrigt kallar vi henne Doris, Doris Decker…hon påminner starkt om Boris Becker. Troligtvis är de kusiner.

Hångelparet

För att knyta an till gårdagens happening så vill jag idag berätta om hångelparet. Vi såg dem redan igår, ett par i 60-65 årsåldern som lever kvar i tron på tonåren och ett evigt offentligt hångel. När det gäller de här blir jag inte så provocerad utan mer förvånad och kanske lite avundsjuk på att jag inte är sugen på att släta av nån offentligt. Eller för den delen få valparna urplockade ur behån på strandrestaurangen. Att de i två dagar orkar hålla på oavbrutet vid både stranden och på restaurangen tyder på god träning, näringsrik mat och en hel del vilja.

I am impressed!

Pungpåse

Jag försöker ju alltid att vara vidsynt, älska alla och låta människor klä sej som de vill. Men idag på stranden var botten på glaset nådd. Det äldre paret på solstolarna framför, har för all framtid förstört mina hornhinnor och bilderna i mitt huvud sitter fastbrända för evigt. Att kvinnan, topless, gjorde sin dagliga jympa liggande, solandes känns som en mild bris jämfört med när mannen, en mager, långhårig, 70tals rocker, drog på sej de minsta badbyxorna världen skådat (varför han smusslade ombytet under en handduk är för mej obegripligt). ”Byxorna” kan bäst beskrivas som en pungpåse med eventuell plats för den lille också. Att dessutom ligga i fosterställning med halva håriga månen uppvriden mot mej anses gravt hänsynslöst. Jag försökte verkligen titta bort men skulle ju också försöka hålla koll på mitt badande resesällskap. Av stor hänsyn till min läsekrets tog jag ingen bild.

Babysöt

Upptäcker att jag i vuxen ålder inte alltid är lika tålmodig och följsam som förr, vilket jag nu har hittat ett knep för att komma runt. Ett kort på vederbörande (alltid samma irritationsmoment) i mycket späd ålder med ett oskyldigt glatt leende får mej alltid snäll och go igen.

Har också kommit till en helt ny insikt att jag själv eventuellt inte alltid är så smidig och underskön, detta är bara en fundering det är ALDRIG någon som sagt nåt. Tänkte förekomma med att ge bort en vacker bild på harmoniskt barn. Vid bläddring i fotoalbum slår det mej ganska snabbt att trots ovanligt söta bilder inte finns någon där jag inte har illmarig uppsyn eller profilbild med mössa som täcker. Betyder detta att jag måste börja värna om mitt uttrycksätt och språkbruk så att inte allt som kommer ut är tyket eller ironiskt? Hm…börjar nog med att fråga Mor och Far efter fler bilder…