Ibland undrar jag hur det gick till…jag är INGEN djurvän…klappar inte hundar högt och lågt, piper inte när jag ser en kattunge, äter iochförsej gärna kor och grisar men det är nog inte riktigt samma sak. Trots detta, jag kan sträcka mej till att kalla det för totala ointresse för djur, skaffade vi i somras ett kattodjur. Helt otippat och ointellegent…Vi valde att kalla honom Herman men mitt namn på honom är ganska ofta, Kattskrälle.
Jag har visat några av Hermans Härjningar här på bloggen tidigare, det är ju inte så att han har slutat härja direkt. Igår fick jag plocka ner en finnvävnad från väggen och hänga in i ett stängt rum där Herman inte kommer åt att hoppa efter fransarna. I helt normalt tillstånd far han upp och ner för trapporna som en oljad blixt…men…LÅTER som en hjord elefanter. Dessutom är han en sensationellt ogossig katt.
Efter all denna (befogade) trackning av katteländet kan jag bara komma på en 😉 orsak till att han får bo här…
Han matchar snyggt i soffan…