Var på konsert igår, klassisk musik med Uddevalla Kammarorkester. Lillbasen är med och spelar fiol och äntligen passade det in så jag kunde gå med. Är inte direkt van vid klassisk musik har väl bara lyssnat på de där tio i topp låtarna de flesta gillar, Våren av Verdi och sånt, och stängt av när jag tröttnat.
Kunde jag inte göra igår, stänga av alltså 😉 Fanns ingen anledning heller, de var jättebra! De spelade tre låtar, två var ganska vanliga sådär, rann lätt igenom örona. Men den tredje, Pianokonsert nr 1 i Ess-dur, av Franz Liszt, var lite knepigare. Här var det med en man som solospelade piano, alltså både själv och ihop med orkestern och ibland orkestern själv. Jag fattade inte riktigt hur det hängde ihop, orkestern spelade sådär lite intåg i sommarhagen ni vet och så kom pianot som en elak faster från stan och bröta på och ibland tvärtom. Känns som Liszt inte riktigt hade bestämt sej vad han ville när han skrev låten. Eller så hade han rökt några nu olagliga svampar. Men jag gillar ju konst jag inte förstår så summan av det hela är att jag sitter och lyssnar på Liszt på Spotify…