Godkänn

Ni vet, jag älskar ju det mesta…U2, John Mayer, ALLA och lite till. Vissa dar mer och andra dar mindre…men jag tror att min dator är den jag älskar mest. Han har hittills aldrig svikit mej och jag har lyckats lista ut en hel del på egen hand hur han funkar. Dessutom är han tydlig och talar själv om en del behov som han har. Tillexempel det här med uppdateringar…det kommer fram en ruta, jag klickar, han säger att jag ska koppla i strömmen och sen ordnar sej resten.
Fast idag började jag fundera en del över det här med godkänn…I-Cloud skulle installeras (?) och en godkännanderuta klickas i.
Läs igenom innan du godkänner stod det, i tre fält på första sidan. Jag godkände, nej jag läste inte igenom den tråkiga texten jag ändå inte förstår.
Du måste läsa igenom stod det på nästa, jag klickade igen…godkänn. Vill ju gärna ha I-Cloud…det är säkert jättebra.
LÄS IGENOM AVTALEN INNAN DU GODKÄNNER!!! På riktigt var det stora bokstäver nu. Funderade lite på om jag inte iaf skulle läsa, kanske bara några meningar…klick.

Nu har jag I-Cloud, Storebror ser mej och jag har antagligen godkänt, ett lån till Apples VD, städa lagret gratis för evigt och att alla som vill kan gå in på min dator och läsa allt som finns, jag gör och vad ni säger också…
…inte bara på Apple, jag godkänner saker med ett klick och utan att läsa hela tiden. Så även SJ, Crimson, Spotify mfl. sitter och läser mina hemliga papper…

Ni ska inte vara oroliga, i tex. mitt FB flöde är det oftast Fotbollsresultat eller Nygrillat, nästan aldrig nåt snusk. Tyvärr 😦

Suddigt

Ibland handlar livet om proportioner. Jag är inte så noga med största hotellrummet, snarare tvärtom, gillar när det är litet och mysigt. Storleken på teven har inte heller så stor betydelse…så länge jag inte blir uppgraderad till ett förhållandevis jättestort rum och får en teveapparat som är storleksanpassad till en skrubb. Det handlar fortfarande inte om prestige utan att det är fullständigt omöjligt för mej att se text, boll eller nånting på den lilla, lilla rutan.
Någon typ av proportioner på rum kontra apparat vore önskvärt.

Sant, del 2

Jodå, Midsommarafton fanns på 60-talet också…när jag var riktigt liten var dansen runt Majstången på ångbåtsbryggan i Rönnäng. Pga slitage, ruttenhet och allmän ålder blev det mer risk än glädje att dansa där så medans bryggan renoverades (ja och efter det med) flyttades dansen till Stansvik. Det, fattar ni, blev aldrig som det hade varit. Redan vid 6-7 års ålder visste jag att det var bättre förr.
Ve brygga fick alla barn glass…Puckstång, jordgubb eller vanilj. Mamma vek ner så papperet satt kvar och ”skyddade” handen och klänningen. Det hände också att jag kunde få en sockerdricka! Nej, inte Cola, Fanta, Pommac, ViraBlåtira, Sprite eller annat bös SOCKERDRICKA!!! Inte för att jag nånsin orkade dricka upp en HEL flaska, 33 cl, SOCKERDRICKA men den var min…<br />

Mamma, jag, min bror

Inte bara rödbetor.

Funderade lite på det här hur det kommer sej att jag ibland, inte sällan, gör saker jag vet från början kommer att gå åt pipsvängen…inte negativt tänkt utan med hyfsad erfarenhet och några böcker lästa går det att förutse vissa saker…tex. motsatsförhållandet i vit klänning och skala rödbetor…

Goda råd är dyra?

Kära alla sjukvårdskunniga människor…
jag har efter en powerwalkmedlackpumps råkat ut för en följdskada som får manliga förkylningar att blekna. Ett djupt, brett och varigt köttsår, i storleken av en typ föredetta 50 öring. Innan jag ringer ambulans, jourhavande läkare och mamma tänkte jag be om ett råd. Ska jag plåstra för det och låta det gromögla innanför eller vara utan täckning och exponeras fritt i luften? Kan inte bestämma mej för vilket jag tycker låter klokast och därför ställer jag frågan rätt ut…

Bild kan fås vid begäran men jag varnar känsliga läsare (som om det fanns några sådana kvar här).

Tidelipom

När jag var liten åkte jag tåg en gång med mamma. Kanske var det från Stenungsund till Uddevalla..besökte sjukhuset flitigt på den tiden. I vilket fall så fick jag en egen liten fin biljett som konduktören klippte ett tjusigt hål i. Gissa om jag var mallig 😊
Tänk om jag då vetat att jag nu skulle åka så mycket tåg så SJ skickar blommor på min namnsdag. Eller att jag i detta nu suttit så länge så min rumpa och ben känns som om de fått tandläkarbedövning. Om jag av misstag biter mej i rumpekinden så surrar det bara till lite…

Biljetten i originalskick. Fram och baksida.

Sant del 1

När jag var liten var somrarna varmare, längre och aldrig att det regnade. Jo, vänta, en gång måste det ha regnat för det fanns sköna varma vattenpölar som jag doppade mej i. Ja eller rullade. Gött va de. På den tiden, strax efter krita men ändå före Hedenhös, smälte asfalten när det blev riktigt varmt. Mjukt och skönt att gå i…
När jag lärt mej simma så fick jag äntligen bada hur mycket jag ville, enda kravet hemifrån var att jag inte fick bada ensam, en kompis måste vara med. Samma regler gäller idag när jag är hemma och hälsar på, pappa är noga med det. Jag fuskar bara lite, ibland, väldigt sällan faktiskt eftersom det är en riktigt bra regel.
Vintrarna var vitare, kortare och det hände att det var så kallt att Grumsedammen frös så det gick att åka skridskor. Lyx, för normalt var att man fick åka på smådammarna i bergen, gick inte att få upp nån bra fart där. Grumsedammen däremot var stor. På den vackra Söderhavsö jag är uppvuxen på var det faktiskt lite klent ställt med vintrarna så det är inte konstigt att min uppfostran i skidåkningens ädla konst inte blev så särskilt frack.
Jag kan iallafall cykla.

Pelle Svanslös

På väg till Östersund, åker igenom Frösön. Det första jag tänker när jag ser vägskylten är, FrösöFrasse. Messar genast Mamma, hon är såklart på, FrösöFrasse, jajamen det är han som är skidmästare i Pelle Svanslös. Lägger ut en kommentar på Twitter, ingen reaktion. KAN bero på att folk jobbar nu men lovar att om det hade vart nåt med sex så hade jag fått ett gäng RTs direkt.
Det hela handlar om att folk inte kan sin Pelle.
Pelle Svanslös är ändå seriös litteratur som berör flera, även idag aktuella och viktiga frågor; vuxenmobbing, hets mot kattgrupp, särbehandling pga handikapp, allas lika värde.
Min uppmaning är läs Pelle, lär dej se Måns, Bill och Bull i din grupp. Har du tur kanske det finns en Maja Gräddnos eller Trisse som kan bli vänner för livet…

Britt

Du har alltid funnits där. Så självklar, trygg.
Vi sådde, hämtade kor, letade ägg och klädde på katter dockkläder (mycket populärt hos katterna). Badade, sydde, stickade och bakade (ditt chokladbollsbak med bakpulver istället för vaniljsocker är en klassiker)
Jag är ff avundsjuk på de coola vita lackstövlarna du hade och korkskruvarna i ditt hår när du var på bröllop 1970.

Tur för mej att vi lagade mat ihop på tisdagar när vi bodde i stan samtidigt. Jag fick äta riktig lagad mat en dag i veckan, tur för dej också…Gorbys var min specialité 😉
Inte sågs vi så ofta, män, barn, jobb allt tar sin tid men när livet blev lite krokigt och gropigt då var du där.

Jag är tacksam för bonustiden jag fick med dej de senaste åren. Det har lärt mej saker…det är bråttom, det är NU vi lever, lite är mycket.

Tack