Archive for oktober, 2014

Hund

oktober 28, 2014

Såg en hund på promenad med sin människa idag. Det är alldeles mörkt ute nu på kvällen så hunden hade ett blinkande halsband (människan borde också ha ett men det är en helt annan blogginlägg). Halsbandet blinkade friskt med blått sken…min fundering är om detta således var nån sorts utryckningshund. Blått ljus får ju endast typ polis, brandkår och ambulans ha. Vilken av kategorierna kan man räkna in den hunden i tro? Även om det sägs att storleken inte har någon betydelse är jag ganska säker på att den har det, iaf i just detta hundfallet. Det var nämligen en mycket liten hund, närmast rasen dörmatta korsat med en rya. Duger inte mycket till att dra folk ur brinnande hus, komma med konjakstunna runt halsen eller skrämma bovar så de står still. Den skrämde faktiskt inte ens mej…
Slutsatsen blir att den här hunden helt enkelt var en hittepå hjältehund, en wannabe, en luring…eller…en innespanarhund som jobbar undercover, Wallraffhund helt enkelt.

Kaffe

oktober 11, 2014

Jag har funderat på det här med kaffe…när jag var liten, någonstans mellan första månlandningen och New Kids on the Block, drack vad jag minns inte folk kaffe högt och lågt. Visst hade de en termos med sej när de majade. Kaffe serverades såklart på kalas eller när nån bara tittade förbi (som btw också är en företeelse som minskat drastiskt, bara titta förbi). Kan inte komma ihåg att nån sprang runt på stan sörplandes ur en kaffemugg, rätta mej om jag har fel.
När blev det nödvändigt att dricka kaffe NU! inte om fem minuter när man kommer till jobbet utan NUNUNU?
Alla blir ju iofs jättepigga! För det har jag ju hört…Har inte fått nåt kaffe än, snart är jag pigg. Eller…Blir inte mänska förns jag får en kopp kaffe på morran.

Jag då? Som tycker kaffe smakar besk disktrasa…när ska jag få bli pigg?

Winwin?

oktober 9, 2014

Idag ringde det, en tjej påstod att jag hade chans att vinna antingen 7000 kr i presentkort på Ikea eller en IPhone 6. Hon undrade bara vilket jag valde och om min adress stämde ifall jag skulle vinna. Jag vet…men lyssnade lite till just för att jag faktiskt var på Ikea häromdan…jodå min adress stämde.

Innan hon avslutade så ville hon bara ge mej ett erbjudande på vitaminer som jag skulle få köpa jättebilligt…jag sa naturligtvis NEJ, jättetydligt, äter inte piller äter mat.

Det jag funderar jag på är vilket som troligast kommer att hända…

1 Jag kommer att få tio års förbrukning på vitaminer som första gången kostar 59:- sen 189:- i månaden. Jag sa ju ja när jag bekräftade att adressen var rätt.

2 Jag får ett presentkort i brevlådan på 7000:-, för vem vill ha en telefon som böjer sej.

Löv

oktober 7, 2014

IMG_4975.JPG

Det är så skönt att man kan få det lite bekvämt även om man åker till Dalsland…eller jag menar skogen (i det här fallet var det samma sak).
När man inte hittar speciellt många svampar utan mest gula löv så är det en tröst att det finns icke vägghängda stolar i närheten.

Maskin

oktober 4, 2014

IMG_4969-0.JPG

Jag har i några svaga ögonblick spelat golf och då lärt mej allt om materialsport, det finns inget som inte går att lösa med en ny klubba, dyra bollar eller en rosa högerhandske…
Alltså, när jag inte orkar med ett vanligt jympapass, på mina egna får jag vila både här och där och när träningsvärken är oavbruten, det är då jag inser att jag måste, måste, MÅSTE köpa nya skor!
Nu så! Maskinen Axelsson är tillbaka…

Karta? Que¿

oktober 1, 2014

IMG_4947.JPG
Gissa om jag blev förvånad när jag såg Hälsingborgskylten…visste att jag kört fel men inte så mycket.
Det började med att resebyrån frågade vilken sorts bil jag ville ha…Ferrari, helst röd. svarade jag och brukar då få en Gubbpassat, mörkblå. Denna gången blev jag uppgraderad till en Audi a8, vit. Även det en gubbil men med fåtöljer istället för stolar, värstingradio och en gaspedal som det räckte att lilltån nudda så susade vi fram i tillåten hastighet.
Vad som hände i Norrlandsmörkret när jag plötsligt var i Umeå istället för Lycksele vet jag inte och när jag också kom till Hälsingborg var förvirringen total. Mackägaren i Vännes fick en av mina få snyftfräsningar när han talade om hur jag skulle åka och obarmhärtigt upplyste om att det var tio mil kvar.

Man ska alltid skjuta budbäraren.