Om man ber om en latte så får man det. (latte=mjölk)
Densiteten av strandförsäljare är mycket högre nu än i juli.
Går inte toadörrn på Ristoranten att låsa, så kissar jag ändå.
På övergångsstället kan man få hugg.
Musselsoppa är gott.
Att bli kallad för Blondie gjorde mej mer arg än glad, tror jag. Det var iaf första gången, för mej.
Vin, vatten och choklad det enda som behövs.
Allt före kl fyra, hur ska detta sluta.
Tänk om man bara har ett visst antal ord. Vid födseln tilldelas man en hög ord med okänt antal bokstäver och får disponera fritt över dessa igenom livet.
Jag började prata i tidig ålder, hyfsat tydligt och löjligt mycke. Så har det fortsatt och nu är jag lagom gammal kvinna i mina bästa kilo. Orden forsar, både ur munnen och genom fingrarna.
Tänk om…jag snart öschlat slut på min kvot. Plötsligt en dag blir det tyst, bara sådär, mitt i en mening.
Vad gör jag då? Kan jag låna av nån annan, lite mer tystlåten? Kanske Ingemar Stenmark.
Ville bara tacka den vänliga själ som igår på dansgolvet hällde en helhalv flaska öl över min klänning och rygg. Doften i lägenheten idag är beundransvärd. Plus att om jag sköljer ur klänningen har jag dryck till kvällen.
Då jag inte är så jätteförtjust i just öl, tänkte jag önska mej champagne nästa gång.
Tack på förhand
När man en strålande vacker septemberdag, sitter i en kajak med tre vuxna söner i varsin kajak framför sej, de leker, busar, fäller upp roder, vilar, tävlingspaddlar, kollar naturen, bryggkonstruktioner, krockar, skvätter, skrattar, sjunger…ja sjunger…plötsligt, högt och ljudligt
”When the Moon hits your eye like a big pizzapie that’s amore…
det är då mammas leende går från öra till öra. Brett som en paddel 🙂
och…se upp för Baby Seals, vi kommer tillbaka.
Exetfunderar's Blog 