Den mycket godartade och väluppfostrade dottern ringer sin kära Mamma för att uppmärksamma Mors Dag. Mamman tycker att det är både trevligt och omtänksamt av dottern att göra detta, eventuellt är hon förvånad över dotterns extremt och ovanligt långa framförhållning då det enligt henne, Mamman, är en vecka kvar till Mors Dag…
Jomen såhär…när jag gick i femman, Rönnängs nya skola så hade vi klassfest i matsalen. Jag dansade till Dinga Linga Linga Linga Lena. Det var en ny cool låt. Ikväll…har jag också dansat till Dinga Linga Linga Lena… den var inte ny men fortfarande cool och JAG fick en puss på handen av Pugh. Bara en sån sak. ❤ om ni funderar på att hälsa på mej i handen, så fundera en gång till…
Idag har jag varit spontan utanför mina egna gränser. Har också sett till att jag kan skriva in utlandstraktamente i reseräkningen. När jag hoppade av bussen efter dagens varuhusbesök, i en stad med närhet till utlandet, fick jag syn på båten till sydligare breddgrader eller i alla fall västligare ländgrader. Varför åker inte jag med den? tänkte jag. Gick fram till biljettluckan frågade om priset…
-Ska du gå av när du kommer fram?
-Ööh, ja.
-Då kostar det 67:- tur och retur.
-Om jag inte går av då?
-35:-
Nån gång kanske jag testar att inte gå av men just idag tyckte jag det var lämpligt att helt och hållet genomföra utlandsresan. Gissar att det inte heller helt hade räknats om jag inte gått av.
För att komplettera själva utmaningen i det hela gick jag in på ett ställe och beställde typisk, lokal mat och dryck. Jag kämpade tappert både med ölen och smörrebröden. Det var gott men pepparrot är ingen värdig människoföda och den som nån gång fick för sej att lägga gurka i blöt i saltat vatten med ättika borde kölhalas.
Efter enochenhalv timme frågade jag en infödd efter vägen tillbaka till båten, där jag kunde jobba lite (för reseräkningens skull).
Det var trångt på tunnelbanan i morse. Vi stod som packade sillar i en konservburk. Mannen framför mej försökte ändå ihärdigt knö sej…bort från mej. Jag tyckte han var lite oartig men tänkte att det är nog en blyg man. Vid nästa station gick det inte av någon utan istället fick vi en tie, tjuge till nya vänner. Alltså var jag tätt inpå den flyende mannen igen. Det var då jag insåg att hans och min längd kompletterade varandra på det viset att när vi kom så där nära varandra stod jag med min mun ungefär två centimeter från hans öra…nja eller i princip iii hans öra. Jag hade borstat tänderna men det räckte tydligen inte. Min fundering är om det, för honom, skulle vart nån skillnad om det hade vart fredag och inte måndag…
Exetfunderar's Blog 