Hur många fredagar är det i månaden egentligen? Egentligen? Ska man blogga när man druckit vin, egentligen? Ja, inte har jag svaret på nån av frågorna, det beror ju på. Är Alec Baldwin på teve? På alla kanaler. Är det fullmåne? Är all hästarna i hagen? Antagligen inte. Stäng av. Gå och lägg dej.
Thank God it´s Friday
Idag har Loppan och jag varit till Bilprovningen för första gången. Spännande. Kändes lite som ett barnprogram ni vet med löpande bandet på fabrik. Efter jag lämnat bilen till Bilprovningsmannen satte jag mej på en stol bredvid. Nej det fanns inget väntrum. Men däremot bjöd de på kaffe. Synd jag inte tycker om det. Annars brukar ju gratis va gott. Alltmedan Bilprovningsmannen (fanns en kvinna också faktiskt, ska be om henne nästa gång. Trevligare för Loppan.) jobbade på med min bil och kämpade sej fram på bandet satt jag på min stol och åt av min lunchlådesallad. Gott. Vi var klara ungefär på samma gång. Kunde sedan ta oss nyprovade och glada tillbaks till Kampenhof och fortsätta dagen på jobbet. Jag alltså, Loppan fick vackert stå med en massa kompisar och vänta tills klockan blev fem.
Den som väntar på nåt gott…
Körde cirkelgympass både i söndags och igår. Härligt! Men det straffar sej, idag. Har så ont i armarna att jag knappt kan lyfta dem över midjehöjd. Även de berömda vältränade (trodde jag) låren har fått vad de tål.
Så kan det gå.
Efter en vecka som drottning av de gröna backarna är jag äntligen hemma. Kom hem igår kväll efter åtta timmars bilfärd med min lilla Loppa genom snö och drivis. Bokstavligt talat. Riktigt skitväder med underkylt regn och snöstorm. Hemma, idag, rena vårvädret.
Det börjar bli dags att preparera mej för vårens stora GalaGlamourFlufftillställning, som Jessika och jag ska närvara på. Den stora finalen på Melodifestivalen i Globen 14 mars! Klänning har jag ju, gäller bara att komma ihåg strumpbyxor den här gången. Lite press i kärringgrillen också kanske.
Får se…
Så länge jag står still med hela utstyret på så kanske man kan tro, vid en hastig titt, att jag kan åka skidor. Illusionen spricker så fort jag tar första sköret ner för backen. Förutsatt att man inte sett när jag tog PÅ mej skidorna. I vilket fall har jag köpt liftkort för fem dagar så här ska åkas lift. 10 turer om dan så har jag tjänat in enstyckspriset.
Jag får användning för musklerna jag skaffat mej på sexpasset, fredagar.
Det är bra
Hur tråkigt kan det bli? Jag vet, man kan stänga av det gör jag också men kopplar tillbaks till ettan om och om igen för att kolla om det kommer nån bra låt nån gång.
Det gör det inte.
I mitt nya resande jobb ska jag ha en jobbmobiltelefon. Jag började officiellt 1 januari, efter många olika turer i Svea Rike har telefonen nu nått mej. Efter i alla fall tre veckors väntande kan jag bara säga en sak. Jag ångrar mej. Vill inte ha nån telefon.
Precis som jag kunde välja.
I tio år har jag haft Nokia basic ringochsmstelefon. Visst har jag haft kamera i den sista men nästan aldrig använt. Nu har jag fått Sony Ericsson. =o Hur ska detta gå? Är ingen fan av bruksanvisningar. Kanske kan jag hoppas att ingen ringer mej. Har faktiskt testat att ställa alarmet. Så om jag inte kommer upp och iväg till Lidköping imorn, har jag i alla fall en bra ursäkt.
Alltid något
Var tillbaks i Skövde idag, två veckor sen sist. Lite orolig att jag skulle bli igenkänd och utpekad. Ryktet har säkert gått i denna fridfulla, redbara stad. Kling och Klang var beredda med sina batonger.
Gick av bussen vid Konsum. Ingen reaktion. Tog mej in på jobbet och hela dan gick faktiskt utan att någon sa nåt. Det var när jag gick till tåget vid 4 jag kom på det, de är naturlich väluppfostrade och fina i kanten. Tyckte kanske att jag fått utstå tillräckligt med ret och narr här hemma. En parkeringsbot är väl ändå inte hela världen? Men det var min första och jag fick den i Skövde. För två veckor sen.
Gör inte om det!
Mötte en bil på väg från träningen, bägge framlyktorna trasiga. Gå i fängelse! Gå direkt i fängelse utan att passera gå!
Måste dela med mej av min nya helgfavoritsysselsättning. På lördag och eller söndag eftermiddag lägger man sej lite mysigt i soffan, drar filten upp till hakan sätter på teven och slappnar av. Visst det knepet har ni hört förr. MEN nu till överkursen, kolla in att det är sport på norska kanalen (gärna skridskoåkning runtrunt) sätt på den lite lågt och jag lovar, du slocknar på tre sekunder.
Ha de´
Idag har jag varit på handboll! Har en jobbarkompis som spelar i laget, ville kolla vad hon sysslar med. För en gammal basketspelare var spelet något förvirrande men faktiskt underhållande. Fattade inte riktigt allt, tex. de puttade, kramades, drog och fällde, ofta hände ingenting. Ibland blåste domarna frikast och plötsligt helt oväntat blev nån utvisad. Obegripligt. För att inte tala om alla stegfel! Har ingen aning om hur många steg man får ta i handboll men det verkar som hur många som helst. Det var i alla fall det enda domartecknet jag kunde känna igen, stegfel.
Mest imponerande, efter Helena, var tjejen som tog allt stryk på den heldragna linjen runt målet. Hela matchen stog hon där, retade motståndarna och tog stryk. Det fanns en motsvarande i andra laget så det skulle tydligen vara så.
Men ändå, starkt.
Exetfunderar's Blog 