Lita aldrig på någon

  
Om man har ett bra svampställe, ska man inte visa det för någon. Inte ens den man tycker är ens bästa vän. Lita inte på den man tror är en rättskaffens och hyvens människa med moral ända in i njurstenen. När någon säger ”jag kommer aaaaldrig att gå hit utan dej” så är det lögn. Om man tror att ens vän inte har någon koll, aldrig hittar tillbaka för att hen allmänt ger ett lätt förvirrat intryck…teater.
Men det är lugnt för den här gången, det hade inte kommit några än…bara lite blåbär.

Jag skulle ju bara måla lite…

   
 
Det var evighetssekunder tre korta andetag…typ så. Jag bestämde mej för att måla klart i köket. Ett femårsprojekt som faktiskt bara väntat i två år men plötsligt så var tiden inne. Jag gillar inte att slipa och spackla. Bra penslar har jag slutat köpa eftersom någon aldrig klarar av att se till att göra rent dom, utan kastar. Borde man plocka ut alla grejer när det slipas, äh kör på nu. Det ordnar sej. Inser ganska snart att det blir nog bra det här men framtida gäster (och även jag i dåliga stunder) kommer att behöva serveras minst en shot (just nu finns bara tequila och kaprinjarom) innan inträde i köket. Kvällsljus och lite stekos ger också ett bättre intryck av kvalitén på målningen. Just nu är problemet att jag kommit halvvägs, slipdamm, grejer och tejp överallt och jag har tröttnat…

OS

Idag har jag ingen fundering, det är rena fakta. Efter att Runkeeper för ett par veckor sen visat att jag är i särklass den bäste löparen i Sverige, Världen, Universeum med snittid på 1:04 så har jag känt mej utvald och ganska nöjd. Idag gav jag mej ut en sväng för att bibehålla den goda formen. Det gick i ett rasande över stock och sten, Vindsvalan visade sej från den bästa sidan och jag med. När jag var nästan varvet runt hände det som gör att jag nu ser ännu en utveckling på min framtida idrottskarriär. Mitt framför mej på stigen ligger en huggorm utsträckt, jag hann se in i hans gröna arga ögon, hans kropp rullade ihop sej till attack…och jag, jag tog ett skutt över som, om någon haft en kamera framme, aldrig hade kunnat fångas på bild…så högt, så långt och så snabbt gick det. När jag landade i säkerhet på andra sidan var det som jag hörde en suck från ormen…hans goda middag hade undsluppit honom och jag sprang vidare förvånad, glad och lite kaxig. Jag borde bli mångkampare! Var anmäler man sej till OS? Var, när är det nästa gång? 20 åringarna kan åka hem, nu är det min tid 🙂

Projekt

Vill göra reklam för ett pågående, levande, nödvändigt projekt jag gör på Instagram. Semesterbilder kallar jag det. Känner en typ av systerskap och har samlat mycket inspiration av en vän på Facebook som gör kortfilmer under namnet Penk. Än så länge har jag publicerat två bilder, jag bjuder på dem här…vill ni se mer finns jag på Instagram, exetfunderar.

Ni besöker utställningen helt på egen risk…ingen, inte ens jag vet vad som kommer imorn.

 ”Vad jag ser från hallgolvet” och ”Inifrån”

  
 

Cool

Jag känner mej lite cool faktiskt, eftersom jag vet att detta är en högst personlig känsla och snabbt övergående, passar jag på att njuta. Jag har nämligen köpt en ny mobiltelefon. Nyaste modellen, vit och silver plus en massa kilobajts som är nödvändigt för att det inte ska hacka när jag Facebookkar.  Finns eventuellt bara två små detaljer jag funderar på…

Det ena är storleken, den är alltså i storlek med de första som kom på -90 talet och då var ändå de utrustade med vev så man slapp ha speciell laddare (de jag har passar förstås inte) (jag kan minnas fel med veven).

Det andra är att jag ännu, efter två dagar inte lyckats få installerat själva telefonfunktionen. Allt det andra låg ju sparat i det stora molnet och släpptes ner på begäran men hallå och hejdå funkar inte.

Det kanske inte är coolt längre…