Med tanke på hur många deckare jag läser och brottsplatsprogram jag ser på teve, borde inte mysteriet vara så svårt att lösa. Antagligen är det att jag själv är en av huvudmännen, eventuellt den enda, som försvårar uppdraget. Om kvällspressen får nys om det här kommer jag att kallas 52-åringen…
Det började helt oskyldigt med en julklapp som behövde bytas. Urmodern fick mössa och vantar i julklapp och jag skulle byta till en annan färg. Igår när jag pratade med julklappsmottagaren så bad hon mej ta med mössa och vantar ut när jag åker dit imorn… Min hjärna började febrilt leta, tyvärr i ett helt tomt utrymme. Ni ser svårigheterna i fallet, inte ens brottsplatsen är klar. Jag TROR jag kommer ihåg att jag lämnade tillbaka mössan och vantarna men hämtade jag de nya och var i såfall la jag dem…
Tjyvnästet där jag bor är inte så stort och jag har hyfsat koll på mina grejer så jag vet inte riktigt var jag kan ha lagt påsen. Egentligen så har jag två nej tre alternativ…
1. säga till Mami att hon redan fått påsen.
2. ta några av mina grejer och hävda att det var visst så de såg ut.
3. köpa nya.
Inte för att någon av de två första är riktigt lögnaktiga (för jag kommer inte ihåg) men det lutar ändå åt det tredje. Kanske inte bästa lösningen på detektivgåtan men skulle ändå tro att nån gång i juli dyker påsen med mössa och vantar upp på ett helt oanat, säkert, ”självklart” ställe i min lägenhet.
Exetfunderar's Blog 