Igår på dansgolvet fick jag höra att jag var lik en gammal rektor som hette Kirsten Eriksson. Jag tyckte han sa Krister Eriksson och det hela höll på att sluta med en rak höger från min sida. Googlade namnet idag och fick upp ett ganska stort urval, det är bra, då kan jag välja själv…
Fick en överraskning igår när jag snabbt skulle byta om från tågresa till 50 års kalas. Packade upp min för ändamålet nyinköpta top och upptäcker att HELA sprayflaskan har pyst ut i resväskan. Toppen smutsig, vad göra? Ta en annan? Knappast…enveten som en gammal get, har jag bestämt den så har jag. Tvättade upp den med lite diskmedel, torktumla i em minuter, strök och tog på mej. Bara lite blöt, resväskan behöver aldrig stärkas heller.
Har funderat ett tag på hur det kommer sej att jag ofta blir yr i huvet på fredags eller lördagskväll. Kom på orsaken igår när jag var på 50års kalas med akrobatuppträdande. Jag är ju höjdrädd, får yrsel när jag ser bergsklättrare på tv. Den där bion på Liseberg där man åker bergochdalbana har jag aldrig vågat mej in på.
Så slutsatsen är att antingen får jag börja med plattskor på fredagar eller stå ut med yrsla…
Har bokat en vecka i värmen. Funderar på om inte årets utmaning ska va att hyra moppe så jag kan köra till de där hemliga vikarna man läser om. Fast det är egentligen onödigt eftersom pappa säger…-Bada aldrig ensam. Det värsta är ju att han har rätt.
Stack ut och sprang, på Vindsvalans parkering var det en tjej med hund före mej. Smart tänkte jag, vänta och se vilket håll de tar så springer jag åt andra. Mycke smart…efter en stund MÖTER jag ju tjejen med odjuret, okopplat dessutom. Det var ett väluppfostrat monster men såg allt hur han snegla åt mina ben med saliv i mungipan…isch.
Service kan komma på många sätt. Ibland helt oväntat. Som igår när vi fortsatte en bra kväll efter Dan Reedspelningen, med att dra på stan. Lite dans i Pianobaren är aldrig fel. Önskar som vanligt en låt, tar min reservlåt Long Train Running, eftersom jag vet att pianokillen inte kan min favorit. Ja jag kommer ihåg helt onödiga saker, tydligen han också för han säger;
-Nä, den har jag spelat men jag har en annan låt till dej, som du gillar.
Så drar han igång You can Call me Al, min absoluta favorit!!! Han har lärt sej låten, det kallar jag service. Det är dessutom 233 ord per sekund så det är ingen barnlek…gissa om jag fuldansa på högsta nivå 😉
Igår, efter att ha haft ett uppehåll på flera veckor, hade jag mitt eget Skivstångspass. Vaknade upp idag med en himmelsk träningsvärk…överallt men mest i bena. Bestämde mej för att toppa detta med att gå på Benes Innecyklingsdiplomeringspass. Spännande, är inte en så van innecyklare direkt men tänkte det var roligt att va med. Fullt med folk, äkta diplomerare från Stockholm och så Bene då. Han är duktig, förklarar och cyklar. Hålla takten är viktigt, det utesluter mina framtida chanser inom den sporten. Uppförsbackar, landsväg och rolig musik. Jag blev svettigare och svettigare. Det skreks ut olika ställningar…ettor och tvåor ofta treor, OFTA treor. Jag gjorde mitt bästa för att hålla ställningen jag blev beordrad. På slutet när han ropade ÅTTA!!! då lovar jag att tramporna gick bakåt och huvvet snurrade. Tur att fötterna satt i munkorgar annars hade jag ramlat av. Många av de andra, Bene också, koppla ihop sej med skorna och innecykeln precis som Avataren gjorde med den flygande fågelhästen. Deras ben gick fortare och mer i takt, de får nog en annan känsla skulle jag tro.
Efter femtiofem minuter var passet slut och Bene godkänd, SÅKLART!!! Välkommen in i sekten på riktigt 🙂
Spanar in en karl på tåget. Han påminner om John Connor i Terminator. Inte bara till utseendet utan sättet också. Nervöst stora ögon som flackar runt precis som han letar på samma gång som han gömmer sej. Kanske sitter Arnold naken i nåt säte och smyger. Han, Connor alltså, går av i Vara och där slutar den sagan.
Fast min fundering börjar om, var John Connor far till sej själv? Eller minns jag fel, mannen som i första filmen kom tillbaka från framtiden för att pricka Arnold, hette kanske nåt annat.
Jag har alldeles för mycke tid med mej själv…
När jag stod i köket och greja (ooops) tittade jag som vanligt ut genom fönstret…funderade…med en sån utsikt borde man ha rena fönster. Tänkt och gjort, fram med puts och papper. Då kom jag till den lilla grejen att öppna fönstret, inåtgående, min strykfria gardin protesterade…högljutt. Men är man enveten som en gammal get så löser sej det mesta.
Tre år på gymnasiet avslutas med inte EN stor fest utan ett antal veckors champagnefrukostar, balande, klassmys (läs party), uppträdanden, brännboll, nya kläder, skor, mössor, mat, Svenska Flaggor, lastbilsflak, Trägårn, Smögen mm.
Det hela toppas med resor till Cypern , Spanien och guvetvar.
Det är här jag börjar fundera…om jag skulle ta studenten igen…ja missförstå mej inte.
Bara de två sista månaderna i trean.
Exetfunderar's Blog 