VinterOS på Rönnäng?

Apropå alla vintertävlingar på teve just nu så funderade jag på hur många medaljer jag hade kunnat ta om vädret på min födelseö varit bistrare. Kan komma ihåg två gånger jag var ute på skidor i min barndom, en gång med Mamma och Pappa till Bäckevik. Då var det snö så man kunde ta sej de fyrahundra metrarna från hemma upp till ett gärde och skava runt några varv innan man slitit ut de centimetrar som kommit. Den andra gången jag minns är när några kompisar och jag åkte upp till Holtet, vi fick åka i dikena för det var där det fanns såpass djup på snön så det gled lite.

Vad det gäller skridskor så funkade det bättre, ibland var det kallt lite längre och då åkte vi som små jehun. Några trippel axel och piruetter var det inte tal om eftersom dammarna vi åkte på oftast inte tillät mer än ett skär innan man fick vända. Det var sällan Grumsedammen frös till och där växte en del vass som försvårade.

Jag klagar inte, är man född på en paradisö så är man lyckligt lottad. Tänker bara på outforskad talang, förlorade guldmedaljer, Superstars och nationalsången.