Pappa

I lådan i hallbordet har så länge jag kan komma ihåg, vilket är osedvanligt länge, Pappa lagt sin plånbok och sin lillabrunmelerade kam. Bägge perfekt formade efter hans rumpas böjning. Plånboken har jag aldrig hört något om men den lille kammen har alltsomoftast varit borta. ”Evigt förlorad” som han sa, larmet gick genom huset och letningen påbörjades, det var ju faktiskt den bäste kam som nånsin köpts. Mamma hittade oftast kammen…i lådan såklart.
Nu är det Pappan som är evigt förlorad. Konstigt, på 86 år har han aldrig varit borta. Denne envetne, uppfinningsrike, jobbige, rolige, omtänksamme, sa jag envetne, gammelmodige, finurlige Pappa. Fast för mej räcker det med en badgäst som lagt te på Kalvares brygga, färsk makrill eller en liten brun kam så är han här❤️