Makaron, kokt

Det verkar som att ni gillar när jag berättar om hur jag gör bort mej…konstigt, ren lyteskomik när det handlar om en mänska (jag) som oftast låter tanke gå till handling utan några extra varv genom hjärnan alls.

Som den gången jag stekte svamp, sträckte ut handen efter det flytande smöret, fick tag på den, hällde i och såg då att det var diskmedel.

Eller när jag gick till polisen och ville ha pass till mina barn, utan att ha barnen med mej…det tog en god stund för passmakerskan att förklara innan jag fattade, hade ju nytagna bilder med. -DET DÄR KAN JU LIKA GÄRNA VARA GRANNENS BARN!!! är en mening jag minns.

Eller när jobbarkompisen och jag var inne hos chefen och diskuterade någon superviktig förändring i varuhuset och jag har en STOR kokt, beigegrå, överbliven makaron från lunchen hängande på ena bröstet. Efteråt i ett försök att rädda mej frågar jag kompisen, -Tror du han såg det? varvid hon bryter ihop och kvider -TROR…den satt ju i ögonhöjd, klart han såg.

Eller förklaringen till varför jag, i vissa sammanhang, kallats exet i 38 år…nä den tar jag en annan gång.

IMG_5121.JPG

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: