Inte alltid bakom galler

Historien om monsterkaninen från underjorden och katteländet från bakom soptunnan. Kaninen har tydligt ett övertag redan från början eftersom den kan äta i princip vad som faller i dess väg medans katten av naturen inte äter blad, morötter och bös utan gärna sliter isär ett köttstycke av rimlig storlek. Alltså inte kaninen även om jag kan tänka mej att det kattdröms ibland om kaninpåspett.
Att kaninen också verkar vara det mest älskade husdjuret underlättar förstås…för honom.
Har sett från min balkong hur de vid enstaka tillfällen mötts på gräsmattan. Kaninen med en otrolig gåpåattityd, som bara en som väger 10 kg mer än den andre kan ha. Katten med en mer avvaktande, misstänksam hållning. Katten vet ju att han själv är överlägsen i snabbhet, vighet, köttätartänder och vassa klor men har aldrig fått riktigt klart för sej vad den där stora kompostätande varelsen är. Alltså…när de möts är det oftast med ett jättefräs och klös från katten och försök till buff från kaninen.

Igår kväll när jag lagt mej hörde jag ett illjamande, blandat med fräs och vrål. Tre, fyra fem gånger…sen tyst.

Ja inte vet jag, har inte sett nån av dem efter det…

20130714-091146.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: