Ring ring

Var på inspirationsdag med Friskis igår. Big Boss Anna från Stockholm var här och pratade. Mycket kunnig och inspirerande kvinna. Jag var en av de sista in, vi var typ 120 stk, fick såklart sitta längst fram i mitten. Inte riktigt mitt favvoställe men man missar ju inget.
Efter en stund börja nåns telefon att ringa…Typiskt, tänkte jag, tur att jag var redig och stängde av min signal innan. Det fortsatte att ringa, samma signal som min och alla andras nuförtiden. För säkerhets skull tar jag upp min och kollar…självklart var det jag…
Tänkte först försöka mörka det, kanske var nån på bakersta raden som inte sett att det var jag men fick inte riktigt stopp på signalen och Anna frågade vänligt om jag inte skulle svara. -Nej, muttrade jag, reste mej och gick ut. Kuta så mycket jag kunde på ryggen för att bli mindre och eventuellt inte synas så mycke. Lyckades som ni förstår inte så bra med det, fullvuxen med högklackat syns.
Min fundering så här idag är väl inte så mycket hur klantig jag är som inte klarar av att stänga av ljudet utan mer HUR viktig tror jag att jag är som inte kan va utan telefonen i två timmar mitt på dan en lördag. Det var allt ett viktigt samtal men inget brådskande som om Kungen hade ringt och velat ge mej Nobelpriset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: